I den första delen nämnde vi att den slutliga andliga striden kommer att vara striden för återupprättelsen av brudens sanna identitet för att hon ska bli förenad med Messias och råda och regera med Honom för evigt. Denna strid är av Sakarja beskriven som striden mellan Sions och Javans söner. Det måste ske ett skifte från det grekisk-baserade tänkandet som introducerades av kyrkofäderna, tillbaka till apostlarnas hebreiska tänkande från första århundradet som vi finner i Skriften.
Vi måste komma ihåg att församlingen, kahal (gr. ekklesia), är byggd på apostlarnas (NT) och profeternas (GT) grundval, av vilka alla var judar. Den sanna församlingen är inte byggd på kyrkofäderna. Märk väl att benämningen kyrka inte är ett bibliskt ord. Herrens församling existerade långt före pingstdagen i Apostlagärningarnas andra kapitel även om den ännu inte hade trätt fram i full härlighet innan dess. (Jfr t ex Apg 7:38 och Heb 11:39-40)
Många av er känner till den träffande beskrivningen av de senaste tvåtusen årens “kyrkohistoria”, ”Församlingen började som en judisk rörelse i Jerusalem, blev en filosofi i Grekland, en institution i Rom, en kultur i Europa och en affärsverksamhet i Amerika”. Det är det grekiska inflytandet som ligger till grund för avvikelsen från våra hebreiska rötter.
Den hebreiska rörelsen kommer att återupprätta oss tillbaka till den punkt där det hela började. Våra källor finns inte i Aten utan i Sion. Ps. 87:3-7 säger, ”Härliga ting har talats om dig, du Guds stad. Sela. ’Rahab och Babel skall jag räkna bland mina bekännare, likaså Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush, dessa är födda där’ Om Sion skall det sägas: ’Var och en är född där’. Och han, den Högste, håller det vid makt. När HERREN upptecknar folken, skall han räkna så: ’Dessa är födda där’. Sela. Under sång och dans skall man säga: ’Alla mina källor har jag i dig [Sion]’.”
Vi lever i en tid då bruden gör sig redo för Lammets bröllop. Vi ska titta på några av de förändringar som den hebreiska rörelsen kommer att åstadkomma i Messias Brud.
Det grekiska tänkandet
Efter Jerusalems förstöring försvann den ursprungliga församlingens ”högkvarter”. Det judiska folket började lida kraftig förföljelse inom det Romerska imperiet och det grekiskt tänkande började ta över mer och mer i den icke-judiskt dominerade församlingen.
Kom ihåg att Skriften beskriver den skarpa kontrasten mellan grekiskt och hebreiskt tänkande som en andlig strid mellan Sions söner och Javans (Greklands) söner. De förändringar som började ske under det andra århundradet var djupa och grundläggande. Låt oss se på några av dem.
Först av allt betydde det grekiska inflytandet ett skifte från en betoningen på ett rättfärdigt handlande i lydnad för Guds befallningar, till en betoning på ett korrekt tänkande. Rätta doktriner började bli viktigare än hur man lever sitt liv. Medan judar kan acceptera många olika sätt att tolka Skrifterna på så länge du lyder vad de klart befaller, så söker däremot grekerna visdom och insisterar på ett korrekt resonemang och en korrekt förklaring och förståelse av allt.
Enligt grekiskt tänkande är det viktigare att hålla den rätta uppsättningen doktriner i huvudet än att leva efter de rätta befallningarna. Brödraskap bygger på doktriner snarare än på pånyttfödelse genom Anden in i Guds familj. När Paulus skriver om den sunda läran i sina brev, har det alltid att göra med gudfruktigt leverne och rätta relationer framför allt i familjen. Det handlar aldrig bara om abstrakta doktriner.
“Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.” (1 Tim 5:8) Enligt Bibeln har man alltså förnekat tron om man inte tar hand om sin familj. Paulus skrev utifrån ett hebreiskt tänkande, långt ifrån kyrkofädernas grekiska filosoferande om Guds väsen osv som senare kom att dominera kyrkan. Här är ett smakprov på Paulus utläggning av den sunda läran i brevet till Titus. Betoningen ligger på hur man lever, inte på hur man tänker.
För det andra innebar det grekiska inflytandet en skarp brytning med den bibliska, hebreiska världsbilden angående Guds skapelse. Grekiskt tänkande är dualistiskt, vilket betyder att det finns en motsättning mellan det andliga och det materiella. I grekiskt tänkande är den andliga världen helig och ren. Den materiella världen är besudlad, ond och i princip meningslös.
Askes blev snart ett andligt ideal bland kyrkofäder och ökeneremiter. Paulus undervisade utifrån ett helt annorlunda hebreiskt perspektiv där det materiella inte framställs som något ont. “Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse.” (1 Tim 4:4) “Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar och: Arbetaren är värd sin lön.” (1 Tim 5:18) “Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av.” (1 Tim 6:17)
Inflytandet från detta grekiskbaserade, dualistiska tänkande angående kristen lära och liv har vi levt med under de senaste 1800 åren. Klassisk Kristendom är en grekisk religion som kyrkofäderna skapade, fjärran från ifrån det bibliska, hebreiska tänkandet hos vår Messias och apostlarna och profeterna. “Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef 2:20)
Det romerska inflytandet
När den romerske kejsaren Konstantin grep tyglarna till kyrkan i fjärde århundradet, betydde detta en ytterligare skarp avvikelse från den ursprungliga, hebreiska grundvalen för tron. Till det första kyrkomötet, som Konstantin sammankallade, inbjöds inte en enda jude och han förbjöd fullständigt varje koppling mellan kyrkan och det judiska folket, samma folk som har gett oss Skrifterna, Frälsaren och den tro som en gång för alla givits till alla de heliga.
Från och med nu upprätthölls de rätta doktrinerna genom statens svärd snarare än genom Andens svärd. Den förföljda församlingen blev den förföljande församlingen, så småningom drucken av de heligas blod.
Det romerska inflytandet skapade en betoning på institution och en professionell hierarki istället för på familj, hem och gemenskap. Den vanlige troende blev en passiv åskådare och mottagare istället för en viktig deltagare. Officiella ceremonier ersatte enskilda troendes rena tillbedjan i ande och sanning.
Modernt församlingsliv i Västvärlden är inte bara stöpt i grekiskt tänkande utan också i romerska uttrycksformer. Alla samfund är mer eller mindre präglade av ett romerskt imperialistiskt system av dominans och kontroll.
I den hebreiska kulturen är varje hem en helgedom och varje fader en präst. Middagsbordet är ett altare och varje måltid en handling av tillbedjan. Synagogan är inte en plats för underhållning eller maktkontroll utan först och främst en plats för gemensam bön, läsning av Skrifterna och studier.
Europeiskt kultur
Den Europeiska kristna kulturen är grundad på en blandning mellan evangeliet och ”kristnade” hedniska traditioner. Den är centrerad kring söndags-gudstjänsten och de kristna högtiderna, snarare än kring Herrens högtider och den kalender vår Messias och apostlarna följde.
Psaltaren 45:10-12 säger, ”… en drottning står vid din högra sida i guld från Ofir. Hör, dotter, se och lyssna! Glöm ditt folk och ditt faders hus! Låt konungen ha sin glädje i din skönhet, ty han är din herre, för honom skall du falla ner.” Om vi ska gifta oss med Messias för att sitta vid hans sida och råda och regera med honom, måste vi ta på oss hans identitet och lära oss hans vägar.
Idag börjar många kristna på nytt upptäcka den ursprungliga tron och den bibliska kulturen. Detta är en förberedelse för den stora festen vid Lammets bröllopsmåltid.
Amerikansk affärsverksamhet
Under det senaste århundradet har USA haft det största inflytandet över Messias kropp. Mycket av detta har varit till stor välsignelse, men nu måste vi förbereda oss på den sista upprättelsen tillbaka till Sion där det hela började och där den stora finalen kommer att äga rum.
När mörkret ökar över nationerna i världen, måste vi börja följa ljuset och härligheten som går upp över Sion. På många sätt är Amerika den yttersta kulminationen av de gångna 1800 årens kristna kultur och undervisning. Detta är både bra och dåligt. I dessa tider av förändring och upprättelse måste vi vara medvetna om farorna och fallgroparna, vilket inte alltid är så lätt.
En sak är säker, vi får aldrig låta oss motiveras av pengar eller “marknadsanpassning” i stället för lydnad för Gud. Pengar kan göra en massa bra saker, men det har också sina faror. Popularitet är inte det slutgiltiga måttståcken på vad som är rätt och fel. Det är viktigt att vi ber om urskiljning här.
Yeshua sa att om vi inte tror på vad Mose skrev, kan vi inte tro vad han sa, Joh. 5:47. Den hebreiska rörelsen kommer att upprätta en betoning på Toran och Guds befallningar, snarare än på doktriner. Den kommer att ersätta institutioner och maktstrukturer med en betoning på familjen och hemmet och gemenskap. Istället för att fortsätta hålla fast vid alla de ”kristnade” hedniska sederna i kyrkan kommer vi att omfatta den bibliska, hebreiska kulturen med sabbaten och Herrens högtider. Messias brud kommer att motiveras av lydnad och helighet i stället för av det som är populärt och efterfrågas.
“Bered vägen för HERREN”
