Utdrag från Veckans TORA.
I förra veckans parasha studerade vi det enorma gudsmötet mellan Gud och Israel på Sinai berg och de Tio Budorden. Det var ett heligt ögonblick. För det flesta av oss kan kontrasten knappast bli större, när det sedan står i de första verserna i denna veckas parasha: “Detta är de lagar du skall lägga fram för dem: Om du köper en hebreisk slav…” De flesta av oss har säkert inga planer på att köpa en hebreisk slav. Hur ska vi förstå detta? Vad har detta med oss att göra?
Innan vi går vidare behöver vi för det första stanna upp och påminna oss om vår Mästares ord: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva Toran eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i Toran förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” (Matt 5:17-19)
Detta bud om slavar är alltså fortfarande lika mycket Guds inspirerade ord till varje prick och bokstav som allt annat i Toran. Det är eviga ord som visar oss vem Gud är. Hans kärlek, rättvisa och barmhärtighet finns också uppenbarad i denna text i Toran, som vi strax ska se.
Det nära sambandet mellan förra veckans parasha och de först orden i denna veckas understryks också av att det i grundtexten finns ett ”och” i början av den första meningen. Det står: “Och detta är de lagar du skall lägga fram för dem: Om du köper en hebreisk slav…”
De lärde i Israel har ett talesätt som lyder: ”Toran gavs inte till änglar”. Toran gavs till människor och den blundar inte för de råa verkligheter som existerar i denna fallna värld, men visar oss Guds svar på dessa verkligheter.
Det första vi kan lära oss av att Toran tar upp ett sådant krasst spörsmål direkt efter det gudomliga mötet på Sinai berg, är att Gud är en praktisk Gud som är intresserad av praktiska, vardagliga problem, inte bara av ”andliga” ting. Det finns ingen uppdelning mellan vad som är religiöst eller andligt och det som är vardagligt i Toran. Allt är en enda helhet.Det är i vardagslivet som vi blivit kallade att förhärliga Gud, inte bara när vi går på möten och gudstjänster och sjunger lovsånger. Helighet handlar i Bibeln inte om att fly från det vardagliga och praktiska in i en andlig värld, utan om att involvera Gud i det praktiska och vardagliga! Hur viktigt är det inte för oss att förstå detta!
Ganska ofta hör man människor säga att det är många gånger lättare att ha med ofrälsta människor att göra när det gäller affärer, än med sådana som kallar sig kristna. Detta är en skam! Dessa vardagliga saker är i Guds ögon precis lika viktiga som att sjunga lovsång i möten. Detta är det första som Toran vill lära oss med största tydlighet i denna parasha.
Det andra vi kan fastslå är att även Paulus tar upp samma ämne när han skriver till kolosserna: ”Ni herrar, låt era slavar få vad som är rätt och rimligt. Ni vet ju att ni också har en Herre i himlen.” (Kol 4:1) Till Timoteus skrev Paulus: ”Alla som bär slaveriets ok skall anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas. De som har troende herrar skall inte se ner på dem, därför att de är bröder. De bör tvärtom tjäna dem så mycket villigare, eftersom de är troende och älskade, dessa som tar emot slavarnas goda tjänst. Så skall du undervisa och förmana.” (1 Tim 6:1-2)
Bibeln är en enda bok och ämnet som Toran nu behandlar är alltså inte unikt för Toran. Det förekommer genom hela Skriften. Förkastar man Toran på grund av detta, måste man också förkasta Paulus.
Toran, liksom hela den övriga Skriften, handlar dock framför allt om frihet från slaveri. När den ändå tar upp detta ämne så får det inte förväxlas med t ex det amerikanska slaveriet för hundrafemtio år sedan. Det sjunde Budordet: ”Du skall inte stjäla.” (2 Mos 20:15) handlar i första hand om att det är förbjudet att beröva en människa hennes frihet genom kidnappning. Toran utmäter dödsstraff för en sådan handling som vi ser i denna parasha. ”Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom.” (v. 16) Att stjäla saker ledde däremot aldrig till döden utan till att den skyldige dömdes till att göra rätt för sig genom att betala tillbaka minst det dubbla, beroende på vilken typ av stöld det handlade om och vad han gjort med det stulna.
Det fanns två orsaker till att en hebré kunde bli slav vid denna tid. 1. Han var för fattig för att kunna försörja sig själv. 2. Han var en tjuv som dömts till att betala av sin skuld genom att bli slav. Fängelsestraff förekommer inte i Toran. Den som begått ett brott, blev i stället dömd till att, om det inte fanns någon annan utväg, bli slav så att han kunde arbeta för att betala sin skuld. Det är denna typ av slav som vår text här handlar om. Även dessa människor är skapade till Guds avbild och har rättigheter som Gud värnar om.
I hebreiskan uppfattas orden: ”Om du köper en hebreisk slav” som en positiv uppmaning. Dvs, om en broder har hamnat i en sådan nödsituation att han måste bli slav, bör du köpa honom om du kan, så att han inte riskerar att hamna hos en hedning där han kan bli illa behandlad. ”Om du köper en hebreisk slav…” handlar alltså här om en barmhärtighetsgärning mot en ertappad tjuv för att rehabilitera honom.
Toran befaller att en sådan slav skall släppas fri efter sex år. Även om slavägaren kanske köpt slaven för en ganska stor summa, så måste han släppa honom efter sex år, utan någon betalning. Dessutom måste han låta honom gå med ett frikostigt startkapital.
“Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, skall du det sjunde året frige honom. Och när du friger honom, skall du inte låta honom gå med tomma händer. Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du skall ge honom av det som HERREN, din Gud, har välsignat dig med. Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att HERREN, din Gud, friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.” (5 Mos 15:12-15)
Att Toran befaller att slavar skall bli fria efter sex års arbete är också en profetia om att hela skapelsen en gång kommer att befrias från sin träldom efter sex tusen år. ”Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.” (Rom 8:19-21)
I Jeremia läser vi hur denna lag om slavars frihet efter sex år var så betydelsefull för Gud, att en omvändelse på just denna punkt kunde ha förhindrat hela fångenskapen i Babel.
”Så säger HERREN, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: ’När det har gått sju år skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du skall då släppa honom fri ur din tjänst.’ Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, då ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen. Därför säger HERREN så: Ni har inte hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger HERREN, frihet för er att utlämnas åt svärd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden.” (Jer 34:13-17)
Det står ytterligare om denna lag: ”Men om slaven säger: ‘Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri’, då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.” (v. 5-6)
Att en slav inte vill bli fri, uppfattas av de lärde som något mycket negativt och degraderande. Gud har skapat alla människor till frihet och det är Hans högsta önskan för alla människor. Paulus skriver därför: ”Är du kallad som slav, så låt detta inte bekymra dig. Men kan du bli fri, så bruka dig hellre av det.” (1 Kor 7:21 Reformationsbibeln)1
En man som valde att förbli slav på livstid skulle genomborras i örat med en syl. Idag är det vanligt att även män gör hål i öronen och har ringar. Hål i öronen på en man är enligt Toran en degraderande symbol på slaveri.
Utdrag från Veckans TORA.
