Hannukaberättelsen
Hannuka-berättelsen är nästan okänd för de flesta kristna. Och ändå är Hannuka den historiskt bäst dokumenterade av alla de bibliska högtiderna. Den finns beskriven i de apokryfiska 1:a och 2:a Maccabeer-böckerna, men det refereras till den på flera ställen i både Tanach (GT) och de apostoliska skrifterna (NT).
Både Daniel och Sakarja beskriver profetiskt Hannuka-berättelsen och vi har även viktiga och tydliga profetiska referenser till Hannuka angående den yttersta tiden i Matteus 24, Markus 13, 2 Tessalonikerbrevet 2 och i Uppenbarelseboken 13. En av huvudaktörerna i berättelsen, Antiokus Epifanes, är den tydligaste bilden vi har i Bibeln av den kommande antimessias (antikrist).
Hannuka är berättelsen om seger över avfall och laglöshet. Den är därför väldigt viktig för oss idag. Jeshua firade denna högtid som vi ser i Johannes 10, och Hebreerbrevet 11:22-28 inkluderar de människor som var involverade i Hannuka-berättelsen i sin lista över troshjältarna,
”Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse. Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor.”
Låt oss ta berättelsen från början. År 332 f.kr. besegrade Alexander den Stores armeer den persiske härskaren Darius III vid Issus. Enbart tre år senare hade Alexanders snabba arméer besegrat hela den då kända världen från Europa till Indien. Hans mentor var Aristoteles och Alexander använde den grekiska kulturen till att ena sitt stora imperium.
Efter en väldigt kort karriär dog Alexander vid bara 33 års ålder och hans imperium delades upp mellan hans fyra generaler i fyra olika riken. Två av dessa supermakter, det Syriska och det Egyptiska riket som i Daniel kapitel 11 beskrivs som Söderlandets och Nordlandets kungar, blev bittra rivaler med lilla Israel konstant klämt mellan sköldarna.
År 171 f.kr. besteg Antiokus IV tronen i Syrien (Dan. 11:21). Han var en mycket ond härskare, fylld av stolthet och han antog namnet Antiokus Theos Epifanes eller Antiokus Epifanes (som betyder ” Gud uppenbarad”). Han arbetade starkt för att ”Hellenisera” sina undersåtar genom att tvinga dem anta den grekiska kulturen och religionen.
Utifrån detta uppstod två partier i Israel. I det ena accepterade man det grekiska inflytandet, medan man i det andra var överlåtna att hålla sig rena och trogna gentemot förbundet. Översteprästens egen bror tillhörde hellenisterna och han ändrade t.o.m. sitt namn från Jeshua till det grekiska namnet Jason. Genom att muta Antiokus fick han hjälp av honom att bli överstepräst i stället för sin bror, vilken han därefter dödade. Avfallet som beskrivs i Daniel 11:32 var i full gång. ”Dem som har kränkt förbundet skall han med smickrande ord locka till avfall, men de av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut.”
Den avfallne Jason fortsatte helleniseringen genom att bygga en grekisk idrottsanläggning i Jerusalem där männen uppträdde nakna enligt grekisk sed, och ett tempel till den grekiske guden Fallos. Han skrev även in folket i Jerusalem som medborgare i staden Antiokia, Syriens huvudstad.
En ännu mer fanatisk hellenist vid namn Menelaus betalade ännu större mutor till Antiokus för att bli överstepräst i stället för Jason. Menelaus var inte ens av prästerlig släkt och för att kunna betala sin utlovade muta måste han sälja guldkärlen i templet.
Vid denna tid hade Antiokus Epifanes ambitioner växt och han ville erövra världen och återuppliva Alexanders hela imperium. Rom stoppade honom till slut och i sin vrede började han vända sig mot det judiska folket och förstörde Jerusalem och dödade tusentals. Daniel hade nästan 400 år tidigare profetiskt förutsagt exakt vad som hände.
”Ty skepp från Kittim [västra kustländerna; Rom] skall komma emot honom, och han skall förlora modet. Då skall han vända tillbaka och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Och när han har kommit hem, skall han lyssna till dem som har övergivit det heliga förbundet. Härar från honom skall komma, och de skall orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse.” (Dan. 11:30-31)
Den 15 Kislev 168 f.kr. uppreste Antiokus Epifanes en staty av Zeus men med sitt eget porträtt till ansikte, ovanpå det heliga altaret i templet. Tio dagar senare på Zeus födelsedag den 25 Kislev, offrade han en gris på altaret. Han stänkte dess blod inne i det allra heligaste och hällde ut dess inälvor över Torarullarna innan han skar dessa i bitar och brände upp dem. Templet omvandlades till en helgedom för Zeus.
Antiokus fortsatte med att utfärda en dödsdom över alla som höll sabbaten eller de bibliska diet-lagarna, som utövade omskärelse eller bara studerade Toran. Hela familjer dödades. Barn hängdes runt sina mödrars halsar och de kastades från stadens murar och tusenden blev martyrer för sin tro. En av dem sa innan han dog, ”Det är gott när man dödas av människor att hoppas på Gud och uppståndelsen från honom.” (2 Macc. 7:14) Hebreerbrevet 11:35 säger, ”Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse”.
Befrielsen
Befrielsen kom slutligen genom en rättfärdig och gudfruktig fader. Daniel 11:32 säger, ”Dem som har kränkt förbundet skall han med smickrande ord locka till avfall, men de av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut.” Eller som det även kan översättas, ” …det folk som känner sin Gud ska vara starka och utföra stora bedrifter.” (Engelska King James)
När Antiokus soldater kom till den lilla staden Modiin nära Jerusalem byggde de ett Zeus-altare. Sedan samlade man alla stadens invånare och beordrade en gammal präst vid namn Mattatias att offra en gris på altaret. Mattatias vägrade. Men en avfällig präst steg fram i hans ställe för att utföra den styggeliga handlingen. I helig vrede ryckte då Mattatias till sig svärdet från närmaste syriska soldat och dödade denne. Sedan rusade han fram och dödade även den avfälliga prästen på altaret. I det efterföljande tumultet följde hans fem söner hans exempel och övermannade de andra syriska soldaterna och dödade dem alla.
Folket flydde upp i bergen för att undkomma Antiokus hämnd. Men revolten spred sig. Den gamle prästen Mattatias dog av utmattning och sjukdom efter ett år, men Judah, en av hans fem söner som även kallades ”Maccabeen” vilket betyder ”hammaren” för sin militära styrkas skull, efterträdde honom. Efter tre år av hård gerillakrigföring kunde den lilla truppen under Judah Maccabeus kasta ut de syriska styrkorna efter två förbluffande segrar i öppen strid. Profetorden i Sakarja gick i uppfyllelse:
”Ty jag skall spänna Juda som min båge och lägga Efraim som pil på den, jag skall väcka upp dina söner, du Sion, mot dina söner, du Javan [Grekland], och göra dig lik en hjältes svärd. Ja, HERREN skall uppenbara sig över dem och som en blixt skall hans pil fara ut. Herren, HERREN skall blåsa i hornet, och med söderns stormar skall han dra fram. HERREN Sebaot skall beskydda dem. De skall sluka sina fiender och trampa slungstenarna under fötterna.” (Sak. 9:13-15)
Efter segern satte man omedelbart av mot Jerusalem för att återupprätta templet. Den 25 Kislev 165 f.kr, exakt tre år efter det att templet orenats, återinvigde man HERRENS altare. Det fanns bara tillräckligt med helig olja till menoran för att räcka en enda dag, men enligt traditionen varade oljan mirakulöst i åtta dagar tills ny olja producerats.
Vare sig det är sant eller ej, hade förvisso den Högste utfört ett stort mirakel när en liten nation övervunnit den tidens supermakt och uppnått en självständighet som varade i nästan 100 år, som man säger under Hannuka: ”Nes gadol hayah sham.” ”Ett stort under skedde där (eller ”här” om man bor i Israel)”
Den mirakulösa segern över avfällighetens gudlösa styrkor genom Maccabeerna förlänade det judiska folket religiös frihet tills Messias föddes. När han bars in i templet av sina gudfruktiga föräldrar för att frambäras inför HERREN uppfylldes Haggais profetia, ”Den kommande härligheten hos detta hus skall bli större än den förra, säger HERREN Sebaot.” (Hag. 2:10)
Att fira Hannuka idag
När man tänder ljusen under Hannuka läser man följande välsignelse, ”Välsignad är du HERRE vår Gud, universums konung som gjorde mirakel för våra förfäder i deras dagar, vid denna tid”. Varför ska icke judiska troende fira denna högtid? Här kommer några skäl till detta
– De mirakel som hände under Hannuka gjorde det möjligt för världens Frälsare att födas. Vi bör verkligen fira detta.
”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen.” (Gal 4:4)
”När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det var befallt i Herrens lag: ’Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.’ De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.” (Luk 2:22-24)
– Vi har blivit inympade i Guds förbundsfolk. Deras historia är även vår historia. Paulus kallar Israel ”våra fäder.” (1 Kor 10:1)
”du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot.” (Rom 11:17)
– Nationerna är kallade att fröjda sig med Guds folk Israel.
”Gläd er, ni hedningar, tillsammans med hans folk.” (Rom 15:10)
– Hannuka är berättelsen om segern över avfallet och laglösheten som kommer att utspelas igen i de sista dagarna.
”Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” (Jud v. 3)
– Vi är Herrens tempel och vi behöver inviga våra liv för att vara redo för Messias andra ankomst.
”Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.” (Ef. 2:21-22)
– Vi behöver be om en trogen kvarleva i Israel idag.
”Ty så säger HERREN: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Brist ut i lovsång och säg: ’Fräls, HERRE, ditt folk, de som finns kvar av Israel.’” (Jer. 31:7)
– Vi behöver be att Gud upprepar Hannuka-miraklet idag i Israel.
”Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. … På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger.” (Sak. 12:3, 6)
– Vi kan fira att Ordet blev kött i Miriam (Maria) vid denna tid på året.
”Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.” (Joh. 1:9)
Det är så viktigt att vi förblir trogna gentemot Guds Ord och är ledda av dess ljus i dessa sista dagar! Psalm 119:105 säger, ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. Ta en ställning för sanningen och Guds Ord och fira Hannuka i år.
Hannukaberättelsen, Lars Enarson, nov 27, 2007.