Vad betyder det att Jesus är jude?
Jag känner en fransk jude som dejtade en katolsk kvinna. Vid ett tillfälle började de diskutera religion och han påpekade att han borde vara i en unik position för att veta om sådant eftersom Jesus var jude. Kvinnan tittade på honom som om han drev gäck med heliga ting och vägrade att tro honom. Till slut sa hon att hon skulle fråga sin mormor, en god katolik som alltid gick till mässan, om det kunde vara sant. Till hennes förvåning medgav hennes mormor att det var sant.
Jesus inte bara var jude. Han är jude. Detta är ett obestridligt faktum (och ibland något av en skandal). Se hans egna ord på Bibelns sista blad! Somliga märker inte att han är jude, vilket är begripligt. En del känner till det, men mer som en bagatell utan större betydelse, som en arabisk palestinsk pastor sa en gång i en intervju om ämnet: ”Det gör mig inget. Han kan vara jude, amerikan, arab eller något annat. Det viktiga för mig är att han är världens Frälsare.” Vissa, likt allt fler kristna israelvänner, vet att Jesus var jude och tycker om idén, men vilken skillnad – om någon – gör det egentligen?
Om man som Messias efterföljare verkligen börjar forska i saken, har det en enorm betydelse. Av någon anledning blir Charles Sheldons kända fråga – ”Vad skulle Jesus göra?” – ganska annorlunda om man frågar: ”Vad skulle rabbinen Jeshua göra?”. Vad skulle han göra, äta och hur skulle han klä sig? Hur såg han ut över huvud taget?
Frågan om Jesu judiskhet rör det yttre i allra högsta grad och det är just den aspekten av honom som har blivit grundligt förträngd. Visserligen skrev Paulus: ”Och om vi än efter köttet hade lärt känna Messias, så känna vi honom nu icke mer på det sättet” (2 Kor. 5:16, 1917). Detta har ibland dragits så långt att det blir svårt för många att känna igen den historiske Jesus. Paulus skrev också: ”Tänk på Jesus Messias, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar” (2 Tim. 2:8). Okunnighet kan leda till rädsla för fakta. Det finns emellertid ingen anledning att vara orolig. Den som känner sin Bibel kommer att märka att den historiske, judiske Jesus bekräftar Guds Ord på alla sätt.
Vad skulle Rabbi Jeshua göra? Oavsett vilken syn man har på förhållandet mellan lag och nåd, är de flesta teologer överens på en punkt: Jeshua är den ende som har hållit Toran (alla Guds bud och stadgar) felfritt till punkt och pricka. Det är vad det betyder att vara syndfri och anledningen till att han kan bringa försoning och vara Messias. Detta har enorma konsekvenser för allting – hur han levde dag ut och dag in, vad han åt, hur han klädde sig, o.s.v. Kultur och tradition spelar också en roll. Det sägs att det finns tre aspekter som utgör judisk identitet: Toran, landet och folket. Med allt detta i beräkningen kan vi ge några få exempel på vad Jesu judiskhet betyder.
Det betyder att han höll Guds kosherlagar angående mat, vilket innebär mycket mer än att tacka nej till en cheeseburgare med bacon ibland, eller att peta bort räkor från salladen.((Se bl.a. 3 Mos 11, 1 Mos 32:32, 3 Mos. 7:23–25, 2 Mos. 22:31, 5 Mos. 14:21, 2 Mos. 23:19, 34:26, Dan. 1:8, 4 Mos. 31:21–23.)) ((För en bra genomgång av Bibelns kosherbud från ett messianskt judiskt perspektiv, se A. Eby, Biblicially Kosher: A Messianic Jewish Perspective on Kashrut, First Fruits of Zion 2012.)) ((Observera att Mark. 7, Luk. 10:8, Apg. 10, Rom. 14 och liknande textavsnitt inte vänder sig emot Guds egna bud angående mat.)) Tre gånger om dagen bad han Israels traditionella böner vänd mot den heliga staden Jerusalem. ((Seden är baserad på 4 Mos. 28, 1 Kung. 8–9, Dan. 6:10 och Esra och Nehemjas reformer. Forskare ser flertal hänvisningar till den tre gånger dagliga amidabönen i evangelierna och vi vet att apostlarna som studerade under Jeshua höll de judiska bönetiderna, se Apg. 3:1f.))
Tre gånger om året varje år reste han till Templet i Jerusalem för att fira pilgrimshögtiderna (5 Mos. 16:16).
Vid varje besök döpte han sig först i tempelområdets dopgravar.((Se 4 Mos. 19, et al. Den praktiska innebörden av Guds bud blir att alla på Messias tid behövde gå igenom dop för att komma in till tempelgårdarna, jfr. Joh. 11:55.)) När tiden för sukkot (lövhyddohögtiden) var inne, jublade han och viftade med en palmkvist, etrog, pilkvistar och myrtenkvistar tillsammans med mängden av judar som gick runt det heliga tempelaltaret där offerelden brann.((Se 3 Mos. 23:40–43. Joh. 7:37f. äger rum vid denna högtid.)) Han tillbringade sina nätter i en sukka (lövhydda) han själv byggt inte långt därifrån, kanske tillsammans med sina fyra bröder.((Se Neh. 8:14-17. Messias hade minst fyra bröder: Jakov, Jossi, Shimon och Jehuda, Matt. 13:55.))
Hans sed var att vara i synagogan minst varje Shabbat, där han bad bönerna och sjöng texten från de heliga skriftrullarna. (Jfr. Luk. 4:16.) Från det att han var fyra år gammal hade han börjat memorera slaktoffren i 3 Mosebok tillsammans med de andra barnen i Nasaret tills han kunde Toran, Profeterna och Skrifterna utantill. Trots att han inte gick vidare till högre rabbinsk utbildning, var han bekant med en häpnadsväckande stor del av den muntliga traditionen. Som andra rabbiner hade han sina egna tolkningar i olika frågor och deltog i heta debatter, men stort sett höll han Israels traditioner och använde dem mycket i sin undervisning. Exempelvis, Hillel den äldre, Israels mest kända rabbin från den förgående generationen, var den förste som summerade Toran med den kända gyllene regeln som återkommer i Matteus 7:12. Det är möjligt att Jeshua även träffat den gamle mannen i Templet när han var tolv år gammal (Se Luk. 2:41-52).
Att Jesus är jude innebär också att hans mor inte kallade honom för ”Jesus”, utan använde det hebreiska namnet Jeshua vilket betyder HERREN frälser. Själv var hon känd som Mirjam. Om du hade träffat på honom i Jerusalem skulle du ha sett en man som lätt kunde smälta in i en hop ortodoxa judar (Se Joh. 5:13). Folk som såg honom förstod att han var rabbin, troligtvis från huvudbonaden som sådana lärare bar. Han skulle ha varit anständigt klädd, knappast i shorts och linne, annars skulle han inte fått lov att delta i synagogan.((För mer om rabbinernas huvudbonad och en överblick av Messias klädsel, se det klassiska verket A. Edersheim, The Life and Times of Jesus the Messiah (Bellingham, WA: Logos Bible Software, 1896) kap. 26.)) Hans mantel hade tzitzit (hörntofsar) i dess fyra hörn – likt judarna har än idag – och det gick rykten om att var och en som rörde vid dem blev helad.((4 Mos. 15:38, m.fl., Matt. 9:20, Mark 6:56.)) Han undervisade även om det rätta sättet att använda tzitzit och tefillin (judiska böneremsor med Skriftord inuti).((Matt. 23:5. Teologen Göran Lennartsson påpekar att Jeshua “har inget att invända mot bruket av böneremsor och det finns ingen anledning att anta att han inte skulle ha följt det bruket. Däremot vände han sig emot att man skryter med dem och gör dem breda (Matt. 23:5)” (Lennartsson, G, Inympad, Stockholm: Normans förlag, 1995, 83).))
Ett annat klart faktum är att Jesus hade väldigt lite kontakt med hedningar vilka nästan alla var avgudadyrkare. Han var fokuserad på sitt uppdrag. Han blev sänd ”endast till de förlorade fåren av Israels hus” (Matt. 15:24). Senare skulle hans ambassadörer föra hans budskap till nationerna. Hans sammanträffanden med hedningar gör relationen tämligen klar. Dessa berättelser finns bevarade i evangelierna för att hedningarna skall förstå den nåd de har kommit in i. Ett bra tag vägrade han att ens tala med en kanaaneisk kvinna (Matt. 15:21–28). Han sa till en samaritisk kvinna att de, olikt judarna, inte kände Abrahams Gud som de tillbad (Joh. 4:22). Vid ett tillfälle var han beredd att hälsa på en romersk officer (Matt. 8), men denne var en välkänd vän och understödjare till det judiska folket. Officeren avböjde emellertid och sa att han inte var värdig ett besök.
Jeshua skulle förmodligen inte ha hälsat på hos dig eller mig. Somliga är fortfarande övertygade att han skulle uppskatta en cheeseburgare med bacon till lunch. Det är inte så att han enbart umgicks med folk i hög ställning. Inte alls! Men som judarnas Konung var hans egna hans primära ansvar. Nationerna skulle snart få inbjudan att ge Davids Son sin trohet eller avfärda honom.
Det sägs att kristna kan relatera till Jesus som Guds Son, men inte till Davids Son, så som judar kan. Det finns sanning i det. Frågan är, precis som hans egna bröder inte kände igen honom när han kom första gången, kommer hans egna efterföljare att känna igen honom när han kommer tillbaka för att regera från sin fader Davids tron i Jerusalem?
Till dess kan följande vara en bra övning: Titta i en illustrerad barnbibel eller liknande. Hitta en farisé som diskuterar med Jeshua. Byt ut hans ilskna min med ett leende och föreställ dig att han är något över 30. Det är Jeshua. Mannen med långt hår och toga som han samtalar med, är egentligen en grekisk filosof som klev av båten i Tyrus av misstag och har gott vilse i Galileens judiska samhälle. Vill du känna igen den verklige Jeshua? På ett sätt är han ”Judas” i de kristna konstverken. Med tanke på kyrkan och judarnas historia vore det djupt ironiskt om det inte var så tragiskt.
Vi har tittat helt kort på några exempel på Jeshuas judiskhet. Ämnet är stort och kräver mycket studier. Lärjungaskap är konsten att efterlikna, att bli lik sin mästare. Lärjungaskap kan se olika ut för olika människor – män, kvinnor, judar, hedningar, osv – men aposteln Johannes gör det klart att ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde” (1 Joh. 2:6). Vi behöver alla på nytt studera vad det betyder att Jesus är jude.
Artikeln förekommer i Vingårdsnytt månadsmagasin för Nov 2012.
