Veckohögtiden

Shavout eller Veckohögtiden (Pingsthögtiden), är den av Herrens högtider som firas på femtionde dagen efter Förstlingsfruktens högtid. ‘Pingst’ kommer av ett ord i grekiskan som betyder femtio.

Förstlingsfruktens högtid uppfylldes i och med Jesu återuppståndelse från de döda på “dagen efter Sabbatsdagen”. “Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.” (1 Kor. 15:20) Precis femtio dagar senare i Jerusalem under Pingsthögtiden, uppfylldes lärjungarna av den Helige Ande.

Detta var en klar parallell till det som hände den första Pingsten i öknen, när Gud kom ner på berget Sinai och Toran blev given. Det är möjligt att studera texten i andra Mosebok 19 och se att detta skedde på den sjätte i månaden Sivan, vilket är Pingstdagen.

När Israel kom till Sinai, är det första gången som Toran refererar till Israel i singularis, som till en person. Efter femtio dagars vandring i öknen hade de slutligen blivit ett folk. “De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger [verbet står i hebreiskan i singular] där mitt emot berget, och Mose steg upp till Gud.” (2 Mos. 19:2) På liknande sätt står det i Apostlagärningarna 2:1, “När pingstdagen hade kommit var de alla samlade.”

Vi läser också i Apostlagärningarna om eld och ett starkt dån från himlen som hördes över hela Jerusalem, vilket påminner om hur det var på berget Sinai när Toran blev given. “På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. Hela Sinai berg höljdes i rök därför att HERREN hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt.” (2 Mos. 19:16-18)

På pingstdagen skrev Guds Ande, Toran i lärjungarnas hjärtan, enligt löftet från Fadern i Jeremia 31:33, “Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.” På samma sätt skrevs Toran genom Guds finger på stentavlor på berget Sinai. Guds finger är ett uttryck för Guds Ande (jämför Matt. 12:28 med Luk. 11:20). “När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.” (2 Mos. 31:18)

Shavout är också en Skördefest då man firar inbärgningen av förstlingsskörden. Som ett resultat av uppfyllelsen av den Helige Ande på Pingstdagen, blev tretusen människor födda på nytt, samma dag. Det var Herrens förstlingsskörd. “De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.” (Apg. 2:41)

Varför firas Shavout?

Pingsten är direkt relaterad till Påsken. Israel har fått budet att räkna femtio dagar från Förstlingsfruktens högtid, som ägde rum under Påsken. Pingsten är som kröningen av Påskhögtiden. Den sätter punkt för vårens alla Högtider. Den är den slutliga högtiden i samband med Yeshuas första ankomst och utgör dess fullbordan.

De återstående tre av Herrens högtider, inträffar alla tillsammans fyra månader senare, och är kopplade till Jesu andra ankomst. På grund av att dessa återstående högtider inte haft någon historisk, nytestamentlig uppfyllelse ännu, firas de inte i Församlingen. Inte undra på att de flesta kristna idag inte har någon tydlig bild av framtiden, eller vart vi är på väg. Den allmänna teologiska positionen i Församlingen är ju att Toran redan har blivit uppfylld, trots Jesu klara ord om att Lagen inte har uppfyllts förrän himmel och jord förgåtts. “Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.” (Matt. 5:18)

Tre hebreiska ord används i Skriften om Herrens högtider. Det första ordet är “moed“, vilket betyder avtalat möte, utsedd tid, cykel eller församling. Det andra är “miqra” som betyder sammankallat möte eller generalrepetition. Det tredje ordet är “chag“, som betyder fest, att röra sig i cirkel, dansa, fira och glädja sig. Herrens högtider är alltså heliga sammankomster vid utsedda tider för att repetera vad Gud har gjort i det förgågna och kommer att göra i framtiden genom Messias, för att frälsa mänskligheten. Det är tillfällen då vi firar Hans godhet och nåd. Herrens högtider tillhör alla dem som tror på Honom.

Precis som Pingsten är direkt kopplad till Påsken och Förstlingsfrukten, men är en separat högtid, så är också dopet i den Helige Ande direkt kopplat till vår frälsning, och ändå är det en separat erfarenhet. Lagen med dess undervisning och intruktioner om Högtiderna har getts oss för att hjälpa oss etablera en sund lära. “Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet,” (2 Tim. 3:16) “och inser att den [lagen] …är till …för alla som står emot den sunda läran” (1 Tim. 1:9-10) Lagen överensstämmer med den sunda läran och hjälper oss att fastställa vad som är sunda doktriner.

Varför ska fira Shavout, eller Pingst? Först av allt så repeterar vi och påminner oss om Guds mäktiga gärningar; hur Han kom ned, både på berget Sinai och på berget Sion med sitt heliga, rättfärdiga Ord som Han skrev i eld, första gången på stentavlor och andra gången i hjärtan av kött. Denna oerhörda händelse förvandlade en grupp vanliga män och kvinnor från att vara rädda människor som gömde sej, till att bli djärva vittnen av evangeliet som förändrade världen i sin generation.

Den viktigaste aspekten av det som hände i övre salen är inte de mirakel som dessa lärjungar senare utförde, utan det mirakel som Gud gjorde i deras hjärtan. Under Pingsthögtiden uppmuntras vi att tro att Gud vill göra samma mäktiga verk i oss, “Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.” (Rom. 8:4)

Shavout är en mycket viktig del av vår vandring som troende. Den undervissar oss om att vår frälsning inte är fullständig förrän Guds Ande har uppfyllt oss, och att syftet med denna uppfyllelse är att etablera Hans rättfärdighet i oss genom att skriva hans lagar i våra hjärtan. “Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren. Ty alla skall känna mig, från den minste till den störste.” (Heb. 8:10-11)

Bakgrunden till Azusa Street-väckelsen och den världsvida Pingströrelsen som följde, var hjärtats rop efter helighet. Grunden för denna mäktiga rörelse var inte en längtan efter mirakler och andliga upplevelser, eller ens ett förändrat samhälle, utan en hunger efter renhet och ett helgat liv.

Efter 100 år har den stora majoriteten inom pingst och de karismatiska sammanhangen, inklusive deras ledare, lämnat denna grundval. Människor vill ha Andens kraft för sitt eget nöje och vinning, men de har inte först och främst en längtan efter att ändra på sej och lyda Guds Ord och hans lagar. Inte undra på att det inte är väckelse idag. Vi behöver den verkliga Pingstelden igen. Denna eld inristar Hans heliga lagar och vägar i våra hjärtan så att vi kan vandra i rättfärdighet.

De flesta idag är mer intresserade av profetior, att kasta ut demoner och göra mirakel än att lyda Guds lagar. Så de involverar sig i det övernaturliga för att få efterföljare, men lever i laglöshet och vägrar underkasta sig Guds lagar. “Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar. …De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.” (Jud. V.4,12)

Omer-räkningen

När Jesus sa till sina lärjungar i Apostlagärningarna 1:4-5, “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande”, var det en tillämpning av budet i tredje Mosebok 23:16 om Shavout-högtiden, att “Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten.” Det judiska folket kallar detta för “Omer-räkningen”.

Det sägs om lärjungarna, “Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig …Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.” (Apg. 1:13-14) De “räknade Omer” inför Herren i den övre salen, de tio sista avgörande dagarna, och väntade på Pingsthögtiden. Det är vanligt bland religiösa judar idag att stanna uppe hela natten från Shavout-kvällen tills nästa morgon på Shavout-dagen, och vaka i bön och studera Ordet. Hur mycket mer har inte vi anledning att vaka i bön för att bli utrustade med kraft från höjden?

Vi behöver lära oss vandra på de forntida stigarna. Nyligen fick vi ett email från en förebedjare i Sverige. Hon skrev,

Messias kommer att komma i de sanna fädernas (dvs det judiska folkets) fotspår, och inte de så kallade kyrkofädernas vilka förkastade det judiska folket. Det är våra hjärtans passion att väcka upp församlingen till detta faktum för att förbereda ett folk som gör sig redo för Herren. Detta har i högsta grad att göra med de bibliska högtiderna och deras undervisning. Messias kom enligt dessa högtider första gången och det kommer att han även att göra nästa gång.

Det står skrivet i Jeremia 6:16, “Så säger HERREN: ‘Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.’” Hela texten över Vasaloppet lyder “I fädernas spår för framtida segrar!” Detta är mottot för den yttersta tidens segrande församling! Stora skaror befinner sej nu i domens dal och måste välja (Joel 3:14). Några lyssnar och vill lära sig att vandra på de forntida stigarna. Andra förhärdar sina hjärtan och vill inte lyssna. Men vi måste vara trogna att tala ut i dessa dagar. Tiden är kort. Må vi inte missa att höra vad Anden säger till församlingarna i denna tid!

Det handlar om bruden

Rabbinerna kallar den shofar som blåses på Pingsten för den “första shofaren”. Den “sista shofaren” blåses på Yom Teruah, Basunhögtiden, dvs den högtid som anger Herrens återkomst. “Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.” (1 Kor. 15:51-52)

Shavout och den första shofaren är kopplad till äktenskapsunionen mellan den Evige och Hans folk. Ett judiskt äktenskap utförs i två steg som man kan se t.ex. i 5 Mosebok 20:7, “Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte tagit henne till sig, må han vända tillbaka hem så att inte en annan tar henne till sig, om han själv faller i striden.” Den del då löftena avges kallas “kiddushim”, då bruden säger “Ja” till äktenskapskontraktet “ketuvan”, och binder sig vid sin man. Detta bekräftas med en shofar, vilket alltså är den första shofaren. Har du sagt ja till Herrens bud för att bli hans brud och få del av Andens fullhet? Apg 5:32 lyder, “Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.”

Rabbinerna kallar Trumpethögtiden, då den sista shofaren blåses, för “Messias bröllop”. Det då som äktenskapet fullbordas. I gångna tider kunde det gå upp till 12 månader mellan ceremonin med äktenskapslöftena, och själva bröllopet. Idag genomförs de vanligen på samma dag. Dr. Ketriel Blad skriver om den urgamla bibliska seden,

Det centrala texten om Trumpethötiden i “Nya Testamentet” som beskriver “lakach” och “nissuim” då äktenskapet fullbordas, är förstås 1 Tess. 4:16-18,

Vi lever nu i tiden mellan den första och den sista shofaren vid Herrens tillkommelse. Vi har trolovats med en man genom att acceptera “ketuvan” de heliga Skrifterna (se Ef 5:25-27), och vi väntar på hans återkomst från Faderns hus i himlen när Fadern ser att Brudens klänning är redo och tiden är inne. “Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” (Matt. 24:36)